det går framåt

Ja nu har jag börjat jobba på riktigt igen. Det är därför jag inte har haft tid att skriva något. Jag har kommit igång med Yogan ordentligt. Gjorde ett uppehåll fredag-söndag men har nu kört tre dagar i rad igen. Och idag när jag gjorde det så kände jag att vissa övningar gick mycket lättare nu än förra veckan. Medan andra muskler och leder var en aning stelare, men det har sin förklaring det med. Jag har nämligen kommit igång med promenaderna! 1½-2 timmar varje dag denna vecka. Nice.
Jag har fixat med schemat så att jag ska kunna simma en hel del i höst också. Från början tänkte jag köpa kombinerat gym- och simkort som jag haft tidigare. Men nej, då kommer jag bara må dåligt över hur lite jag hinner gymma. Jag satsar på simning nu i höst och om jag känner att det visst finns lediga stunder till att träna annat så kanske jag köper till gymdelen efter jul.

Men simning, yoga och promenader, det känns faktiskt helt ok.

Maten då? Ja den här veckan har det varit bättre med matrutinerna. Det blir väl så när man jobbar. Iofs så jobbade jag ju även innan semestern... Hursomhelst så fungerar den bra just nu. Igår åt jag lite glass hos pappa, men annars har jag skött mig.
Tror jag...
Om jag inte gjort det så har jag förträngt det för tillfället. ;)

suget förtär mig

eftersom att jag inte tillåter mig själv att förtära något kvällstid.
Jag somnar och sover bättre om jag skippar kvällsätandet.

Men fan vad det är svårt, jag tänker hela tiden på olika saker att äta. Suck!

Jag tog iaf en långpromenad idag, en powerwalk. Jag var tvungen att handla grönsaker bl.a. och cykeln mår inte så bra (kejdan hoppar) och istället för att ta bussen så gick jag. Det tog drygt en timme. Det känns riktigt bra.

Idealvikt

Jag såg ett finskt teveprogram igår. Det handlade om folk som vill gå ner i vikt, jag har sett det förut för ett bra tag sen. Jag tror att gårdagens avsnitt var ett uppföljning, ett år efter. Alla deltagarna hade gått upp i vikt igen. Uppmuntrande, eller hur?
Hursomhelst så sa en doktor något. Jag kommer inte ihåg vad hon var doktor i, bara vad hon sa. Hon sa något i stil med att

viktnedgång är något som kroppen kämpar emot, det har aldrig (evolutionärt) varit i människans intresse att gå ner i vikt eftersom att det gör kroppen svagare och instinkten är ju att överleva. Hjärnan och kroppen skapar minnesspår och eftersträvar så hög vikt som möjligt. Detta innebär att kroppen alltid strävar efter den största vikt man haft, att det är kroppens idealvikt enligt kroppen.

Det var ett finskt program som översattes till svenska md undertext, så översättning var inte direkt god därför ser formuleringarna lite konstiga ut.

Detta kan förklara varför det är så svårt för överviktiga att gå ner i vikt utan att gå upp igen så fort man slappnar av eller slutar hårdträna. Och det kan ju förklara varför smala människor förblir smala, det är det enda kroppen minns.

Men jag vägrar att acceptera detta. Jag vägrar acceptera att min kropp alltid kommer att sträva efter att åter bli mig som störst. Fy satan. Jag väger ju ca 60 kg och är drygt 1½ m lång. Jag har en BMI på 26. Som mest har jag vägt 72 kg (BMI 31,2) när jag var i övre tonåren (innan jag gick ner nästan 20 kg. Jag fullkomligt vägrar att acceptera att det är där min kropp vill att jag ska vara. Blä!
Som minst har jag vägt 53 kg (BMI 22,9) vilket känns mer som den jag vill vara.
Och jag vet att jag kan lyckas hålla en sån vikt, jag lyckades hålla mig på 53-54 kg under nästan 2 års tid genom att jag tänkte på vad jag åt och tränade 2 dagar i veckan och simmade en dag i veckan. Jag vet inte varför, men sen bestämde sig min kropp för att 58 (BMI 25,1) var en bra vikt och jag höll den väldigt länge. Tills jag fick diagnosen Hypotyreos, nu vill kroppen hela tiden över 60.
Och fram till för någon månad sen var jag nöjd med vikten men inte med fördelningen av vikten. Nu blir jag äcklad av alla bilder jag ser på mig själv och anser att allt över 54 kg är oacceptabelt.

När jag först började gå ner i vikt när jag var ungefär 19 år så fick jag veta att för min längd så var önskad vikt 45-60 kg. Och det är nog mycket därför jag får rent ut sagt panik när vågen visar mer än 60, om så bara några hekton.
En kompis till mig, vi är lika långa, håller sig kring 50 kg och hon ser så bra ut! Och hon mår så bra! Hon dansar och rör sig och tränar aerobicsliknande på iForm. Jag älskar henne och hon är min idol kan man nästan säga.
Det hemska är att jag känner mig som ett monster bredvid henne, bara för att jag väger 10 kg mer. När jag tänker på att träffa henne kan jag känna magfettet hänga ut (överdrivet jag vet), låren klibba ihop sig och armarna ser ut som feta ballonger i spegeln.
När vi sen väl ses så får jag alltid komplimanger och jag mår superbra och känner mig faktiskt rätt snygg och till freds. Men tankarna inför att träffas är de som gör att vi så sällan ses.
Jag skulle t.ex. ha ringt henne nu i veckan och lunchat, men eftersom vågen visar 2 kg mer än när jag träffade henne sist så skäms jag.

Är det så för alla som en gång gått ner i vikt? Att man skäms inför andra människor när man går upp i vikt igen? Inte inför alla människor, men inför de som sett en när man mådde som bäst och som gav komplimanger och som visade att de var stolta över det man åstadkommit?

blä

Det blev ja till jordgubbar och nej till glass igår. Då kände jag mig stolt över mig själv.

Tills jag kom hem och vräkte i mig två dubbelmackor. Suck.
Och jag mådde som jag förtjänade imorse kan man säga. Magen sa ifrån rejält.

Jag började dagen med en powerwalk på ca 1 timme, superksönt. Jag upptäckte att jag var inte den enda som var ute och försökte göra sig av med några kilon. En joggare och ett dussin powerwalkare eller pulstränande människor. Jag kände mig löjlig först men det gick över när jag såg andra i samma utsyrsel med samma mängd svett i pannan.
När jag kom hem var det skönt med en omgång yoga innan jag åt en ordentlig frukost.

Jag ska cykla iväg om ett par timmar, jag ska handla lite grejer och eftersom att det inte några tunga grejer eller otympliga så går de att ta på cykeln. :)

Att sluta med socker är inte rätt

Om jag slutar äta socker helt så tänker jag på det hela tiden. Samma sak gäller mjukt bröd. Minimera är mer rätt.

Igår hade jag klarat mig hela dagen utan så mycket som honung i téet, men på kvällen när jag och min kille hade varit duktiga med ommöbleringen här hemma hos mig så gick jag direkt efter chokladen, och de salta pinnarna... suck.
Men vet ni vad? Istället för att bli arg på mig själv så tog jag en paus och tog en dusch, sen upptäckte jag att jag faktiskt var nöjd. Jag tog en kopp te och lät bli chokladen efter bara några rutor. Tummen upp!

Mycket grönsaker är också bra, för att fylla ut tallriken med, och magen... Imorse åt jag en smörgås. Ett rostat bröd med tofuost, och en halv gurka i stavar. Rotade jag i skåpet efter mer bröd sen? Nej faktiskt inte.
Till lunch gjorde jag en sallad på massor av grönsaker och kallrökt lax. Det tog tid att tugga i sig och jag blev mätt. Mums.
Ikväll ska jag till min far på middag, och jag har sagt till mig själv att ta en lagom portion. och ja till té efter, men nej till glass.

Jag åt chokald nu på eftermiddagen, men bara några rutor och sen var jag nöjd.
Att unna mig med måtta är mycket bättre än att förbjuda helt. Då slipper jag suget och jag sliper må dåligt efter att ha gett efter.

O M G !

Jag satt precis och funderade på att beställa pizza... Nu bortser vi från att det aldrig är en bra idé...

Jag satt iaf och funderade på det samtidigt som jag kollade mina mail. Ett mail var från min pappa. Han hade tagit bilder när vi var på utflykt häromdagen. Och nu mailade han mig dom. Och jag säger bara Oh My God!
De bilderna fick mig direkt att tänka sallad istället för pizza, min mage liksom hänger ut över byxorna! Jag kanske överdriver liiite, men på bilderna från i vintras eller ja tidigt i våras, så ser jag inte ut sådär. Jag vet inte om jag ska vara nöjd med eller gråta över att de överflödiga kilona faktiskt syns.

Som sagt, ingen pizza idag.. eller närmaste evigheten heller för den delen.

Inte en dag i taget utan några timmar...

Jag klarade trots allt gårdagskvällen helt ok. Jag sög på några halstabletter (sockerfria) under kvällen. Både som substitut för allt annat jag var sugen och därför att jag kände att det kröp sådär i halsen som ni vet att det kan göra precis innan man blir förkyld. Urgh, hoppas jag slipper det.
Och så gjorde jag en sats örtté till.

Fan vad bra det är att J (fästmannen) sover här och måste upp tidigt, jag kan aldrig ligga kvar när han går upp och rör runt (jag bor i en stor etta). och vad tror ni jag gör då? Jo jag kan lika gärna gå upp och göra lite yoga som att ligga kvar i sängen och slöa. Så nu klappar vi händerna för yoga dag 3.
Någon gång ska jag lägga upp min favoritdvd här, jag vet att den finns på youtube i fem avsnitt.

Imorse när jag vaknade hade jag ont i ryggen. Suck tänkte jag, vad nu då? Men det gick över efter ett toalettbesök, det var allt jag hade hetsätit igår till lunch som inte fick plats längre.

Nu ska jag alldeles strax äta frukost, och jag ska laga gröt idag.

behovet att smälla i mig

Wohoo! Dag nr två med morgon-yoga!
Och tack vare all motion igår och det nya dagsschemat som jag lyckades följa så var jag i säg klockan halv tio och sov sött vid elva. Det är en enorm skillnad mot 2-3tiden under semestern.
Idag börjar jag officiellt jobba igen, men eftersom att mina klienter fortfarande har semester så bli det mjukstart denna vecka. Särbon jobbar dock fr o m idag så jag tog mig upp imorse kl 7 (!) när hans klocka ringde.

Inför dagen har jag gjort upp ett schema som jag ska försöka följa trots att jag måste flänga runt mycket hela dagen.

Update 18:00...
Dagen började bra. Men lunchen vart en katastrof. Glassen efter var en katastrof. Den fanns där, därför åt jag upp den. Suck. Ett halvt paket Vienetta.
Men, förutom hetsätningen (bestående av minivårrullar, senapssill och Vienetta) mitt på dagen känns dagen helt ok.
Just nu kämpar jag mot frestelsen att äta upp ett halvt paket salta pinnar och den choklad som finns i huset.

Hur kommer det sig att så länge jag håller mig borta från socker så går det bra, men så fort jag får i mig minsta lilla så kan jag nästan inte kämpa mot behovet att smälla i mig mera?

Jag har räknat ihop kalorierna jag ätit hittills, och jag har fått i mig precis så mycket som jag gör av med på en dag i vila, d v s ca 1400 kcal. Det innebär att om jag bara kan hålla mig ifrån ovanstående frestelser och hålla mig till te (utan honung) så kommer dagen inte att kännas helt åt skogen.

Just nu önskar jag att fästmannen kunde komma hit och få mig att tänka på annat. Kanske se en film ihop tills det är dags att sova. Det skulle hjälpa enormt.

Jag minsn från när jag gick ner 20 kg (varav jag nu gått upp 9) för fem år sedan, att första veckan var absolut jobbigast när jag skulle lägga om mina vanor, andra veckan fick jag också kämpa, efter det blev det lättare...

viktigt att hålla tiderna

Idag blev inte riktigt som jg hade tänkt. Jag hade med mig lite matsäck på en cykelutflykt med far, men när vi väl kom fram så blev det inte av att jag tog fram den eftersom att min cykelkamrat inte hade något med sig och mest bara ville vidare... suck.
Vi skulle hemma till honom och fika, d v s te plus macka. När vi kom dit så hade han inget jag kunde äta som pålägg och hur kul är det med endast mjölkfritt margarin på en torr smörgås. Hm. Inte så välplanerat.
Jag drack bara en kopp te plus naktarinen i min matsäck (den enda som inte hade totaldemolerats i väskan under cykelfärden note to self: lägg allt i lådor istället för en platspåse när det ska upp på pakethållaren).
Så nu när jag kom hem var det 5 timmar sen frukost och jag är utsvulten. Men istället för att vräka i mig ska jag nu ta en titt på mitt matschema och gå efter det. Att hålla mig till tiderna och det jag planerat i förväg hjälper att hålla mig från skåpen (och livsmedelsbutiken runt hörnet).
Och enligt matschemat blir det mat kl 15, inte förr. Och sen mat igen kl 18. Om jag ruckar på det då faller jag tillbaka i hetsätargropen, speciellt när jag är så här hungrig.

Update 21:08...
Vid tjugo i sex tog jag cykeln till ett centrum i närheten (ca 20 min enkel väg) och åt 8 bitars sushi på favoritrestaurangen. Därefter cyklade jag vidare till en stormarknad och handlade en del mat inför veckan. Jag tänkte att det var bäst att äta innan jag handla, ni förstår säkert. Sen när jag skulle hem igen (ca 40 min) var det inte så lite tungt att cykla. Det var ju bara en dryg halvtimme efter maten och så är det självklart en lång seg uppförsbacke halva vägen.
Förutom att lunchen inte riktigt blev av som tänkt så känns den här dagen bra.

Och jag lyckades med att bara handla det som stod på listan: ägg, skivad tofuost (lättare att hålla koll på hur mycket man sätter i sig när pålägg är färdigskivat), gravad och kallrökt lax (bl.a. till laxsallad imorgon), knäckebröd (dags att fasa ut mjukt bröd), havre- och quinoaflingor (till frukostyoghurten) och gurkor (för att görs stavar till snacks), färsk ingefära (till téet som ska hjälpa mot morgonstelheten jag får pga mina autoimmuna sjukdomar) och sist men inte minst polenta (till morgongröt).
Oftast brukar jag vid såna här handlingar komma hem med både popcorn (och eller chips), läsk, glass och choklad eller godis.
I say today was a success.

Dags att börja Yoga igen

Igårkväll åt jag massor, som vanligt.
Jag var ju hungrig igår vid 19-tiden och bestämde mig för en ostmacka, men det blev fyra. Jag gjorde två först, men de var så goda så utan att jag hann tänka hade jag gjort två till. Fjärde tryckte jag i mig, jag kunde lika gärna låtit bli... men min generation har alltid fått höra att man aldrig ska kasta mat. Bortförklaring kanske, men de orden ringer ofta i öronen när jag har mat kvar på tallriken.
Sedan blev jag sugen på choklad och därefter salta pinnar.

Det positiva är att jag faktiskt lät bli läsken i kylen. Jag ska försöka intala mig själv att jag ska spara den till min pojkvän. För om jag kan låta bli att dricka den för hans skull så kommer jag inte heller köpa någon ny så länge den står i kylen. Läsk kan man inte gärna gömma i en garderob.

Jag var uppe jättesent igår och skrev dagsschema för ledig tid resp. arbetsdagar. Jag känner att jag måste få ordning på mattiderna och komma igång med träningen. Den kommande veckan - min sista semestervecka - ska jag cykla varje dag (hittills har det varit lite sådär med det fast jag lovade mig varje dag under semestern) eller ta en ordentlig långpromenad och även börja varje morgon med Yoga.
Denna dag startade bra: 15 min yoga direkt på morgonen. (Det dagliga dussinet)
Jag hade gjort det enkelt för mig och lagt fram mattan på golvet och även kläderna som jag helst yogar i.
Dagsschemat är till för att jag helt enkelt ska se att jag visst hinner allt utan att ens jäkta, om jag bara går upp som jag ska.